Två Workshop med en extra dimension

Efter förmiddagens två mycket intressanta föredrag på Kreaprenörs höstmöte 19 oktober 2012 var det så dags för eftermiddagens två workshops.
   Jag erkänner att jag inte är så bevandrad i hjärnans utveckling och evolutionshistorien, varför jag istället väljer att påta mig rollen som ”verklighetens moderator” under workshoprundan, skriver Thomas Järrel.

Deltagarna

Dessa båda workshops präglades mycket av deltagarna, deras varierande bakgrund och erfarenheter, vilket i min mening gav en extra dimension till diskussionerna. Här fanns deltagare med mångårig erfarenhet av svensk basindustris verksamhet i många delar av världen, inklusive länder som Indien. Organisationskonsulter som arbetat och arbetar med personlighet, värderingar och (företagets) värdegrund som bas för framtida utveckling. Aktiva tillhöriga i Svenska kyrkan, såväl som personer med bakgrund i skogsindustrin och bankväsendet.

Workshop om samhällsutveckling och medvetande

Anders Lidén inledde sitt workshop med den övergripande frågan
"Vad ska vi med samhället till?"

Enligt de flesta har människan aldrig haft det bättre än nu. Men hur hitta organisationsformer för att fortsätta den positiva utvecklingen. Detta satte igång en diskussion om vad vi menar med att ”ha det bra”. Är det ur materiell synvinkel? Och hur ser det ut i ett globalt perspektiv?

Vi enades om att det finns en generell strävan att få det bättre. Men vem definierar att man lyckas och hur definierar man vad som är bättre? Vilka hinder och möjligheter finns för utvecklingen?

Diskussionen kom därefter att fokusera på ekonomiska förutsättningar för utveckling. Med en maktförskjutning från industri till finanssektor. På ett regionalt plan (Sverige/EU) dominerar bankerna, men på ett globalt plan flyttar Indien, Kina och Brasilien fram sina positioner genom att finansiera i verksamheter i u-länder. Enligt många bedömare kommer dessa länder inom en snar framtid att ”hota” ta över initiativet för den ekonomiska utvecklingen i världen.

Detta ledde in till en diskussion om utbildningens roll för fortsatt utveckling och inte minst vilken position och roll länder som Sverige kan ta.  Anders berättade om den framtida utvecklingen ur ett ”befolkningsperspektiv”, där en miljard fyrtiotalister kommer att ersättas av två miljarder ungdomar i länder med en mycket lägre genomsnittsålder i befolkningen. Vilka krav på utbildning och anpassning av samhället ställer denna genomgripande förändring av befolkningsstrukturen?

Här gjordes en kort sammanfattning av diskussionen så långt i ett försök att greppa om globalt/lokalt, men också för att fokusera på Tällberg och Dalarö.

Kan man tänka sig MindHouse-anläggningar i flera länder? ”Global Village, Emerging Markets – Global MindHouse Villages?”

I sammanfattning; en framtida samhällsutveckling hänger intimt sammans med den ekonomiska utvecklingen och den globala fördelningen av resurser. Hur kan vi ha både ett globalt och ett lokalt perspektiv?

Utifrån ett globalt perspektiv kom vi att diskutera hur vi ska kunna kommunicera med varandra så att vi når fram, över de kulturella gränserna. Att kommunicera med "Hjärtat" skulle kunna vara en utgångspunkt. Det belyser också skillnader i värderingar mellan olika länder och världsdelar. Men också hur dessa kan komma att förändras i takt med en ekonomisk utveckling i det som idag är ”emerging markets”.

Här kom också frågan om människovärde upp. Kanske ska ett begrepp som människors jämlikhet ersättas med människors värdighet?

Frågor kring samarbete kontra konkurrens gav en föraning om det följande seminariets huvudfråga: ”Sker utveckling huvudsakligen genom samarbete eller konkurrens?”

Skynda långsamt; Anders berättade att han i sin verksamhet är ensam om att ha ett femtonårsperspektiv. Det vanliga är att tidsperspektivet krymper och att tempot ökar. Borde vi generellt anlägga ett femtonårsperspektiv? Och skulle det kunna vara möjligt med en 15-årspaus?

Vi ledde sedan in diskussionen mer specifikt på Dalarö och Tällberg. Båda dessa orter har en historik och en karaktär som skapar en intressant utgångspunkt för möten kring framtidsfrågor. Dalarö med sin historiska position under flera hundra år som porten till Stockholm, under den tid då vattenvägarna var våra huvudsakliga transportvägar.
Men också utifrån den betydelsen som Dalarö med omnejd haft ur ett kulturellt perspektiv, från Strindberg till Bonniers. Och sist men inte minst den oförstörda naturen som en plats för inspiration och kreativitet.

Detta delar Dalarö med den pastorala idyllen Tällberg, där Siljan ligger i blickfånget från MindHouse Park, och där det finns en mer närliggande historik genom Tällberg Foundation som samlat en global elit för diskussioner om framtidutveckling. Här (i dess närhet) finns också ett folkbldningsperspektiv i form av den legendariska folkhögskolan Brunnsvik.

Ett mycket konkret och en krass (?) utgångspunkt för dessa orters utveckling kan vara utifrån deras varumärke. Anders utryckte att ”Tällberg får inte bli ett nytt Åre” och många säger på liknande sätt att ”Dalarö får inte bli ett nytt Utö”.

Så kan MindHousePark i Tällberg ta vid där Bo Ekman för trettio år sen startade Tällberg Foundation och utifrån dagens förutsättningar, vara en utgångspunkt för framtida Glocal Development?

Främsta ledordet för framtida utveckling är kanske autencitet. Och en grundläggande förutsättning för en hållbar framtida utveckling är en förankring i det lokala samhället. Föreningsliv och olika former av ideellt engagemang är andra avgörande faktorer.
Och kan Dalarö utveckla en liknande position? Kanske i samverkan med Tällberg?

Workshop om "Big history"

Rolf-Erik Solheim upprepade sin inledning från förmiddagen genom att fråga: "Varför har jag kommit hit?"

Mutation eller samarbete?
En av deltagarna tog upp tråden om evolutionen har drivits genom mutationer eller genom samarbete. Rolf hade på ett spännande sätt beskrivit samarbetshypotesen under förmiddagen.

Föreslogs efter en stunds diskussion för och emot, att vi kunde använda Rolfs teori om samarbete, som en metafor eller inspirationskälla för att utveckla samarbeten i större utsträckning i vårt samhälle.

Därpå följde konkreta exempel på hur samarbete kan effektivisera vårrustning av båtar, men också hur vi kan dela med oss och samarbeta på ett mer andligt (spirituellt?) plan genom att dela positiva energier mellan människor.

Ett konkret förslag att föra in teorierna för samarbete, gjordes inom idrott där flera vittnade om egna erfarenheter, främst inom lagidrott, som kanske ger fog för att detta finns inbyggt hos oss på ett djupare plan.

En intressant motbild gavs också för dagens samhälle, där bristen på samarbete, i formen att se och bekräfta varandra, ger upphov till ett behov av att bekräfta sig själv i allt större omfattning.

Ett annat intressant inspel var hur vi ska förhålla oss till vår reptilhjärna och dess basala funktion som inte precis är inriktad på samarbete.  Från ett möjligheternas perspektiv flyttade vi till ett problemens, med människor som har gett upp och är utslagna. Noterades att kinesernas begrepp för kris som är detsamma som för utveckling som hoppingivande.

Ett spirituellt nätverk?
Den inledande frågan från Rolf om varför han var här möttes av motfrågan om hans egna förväntningar på dagen. Rolf tog då upp frågan om det var möjligt att skapa ett spirituellt nätverk och hur det i så fall skulle gå till.

Då vidtog en diskussion om hur ett sådant nätverk skulle kunna skapas utan att skapa ytterligare en förening, ”som det redan finns för många av”. Kan man hitta andra samarbetsformer? Och hur inkluderar man ”tvivlarna” i en sådan gemenskap.

Rolf refererade till boken "Framtidsfrö", som är ett norskt projekt med många kvalificerade skribenter, som skulle kunna vara utgångspunkt för en diskussion om hur hantera paradigmskiftet. Boken används idag som diskussionsunderlag inom miljövård i ett antal norska kommuner. Kanske kunde ett seminarium med boken som utgångspunkt arrangeras i Tällberg? Eller på Dalarö.

Vid pennan
Thomas Järrel

Kommentarer från deltagare

Min första tanke är, att det inte är ofta - för att inte säga aldrig - man i arbetslivet talar om humanekonomi, empati och kärlek. Vore bra att starkare få diskutera/koppla detta till arbetslivets vardagsharvande. Anade ibland att några var mer intresserade av teoriernas akademiska härlighet än att få applicera dem på dagens verklighet och sina jobb. Ibland blev det aningen för teoretiskt för mig.

I mitt jobb tänker jag ofta på tre saker:
1) Lever jag eller imiterar jag bara tidens rörelser, som jag hämtat från en kvinnlig poet från Norrland. Minns inte hennes namn. När jag får beröm för ett nytt hus blir jag förstås glad men tänker samtidigt på poetens ord. Har jag gjort en populistisk lösning som på sikt blir fadd, mindre bra.
   Bästa byggnaderna är de man blir konfunderad av vid första ögonkastet, men älskar efter ett par år. De som vidgar sinnena för att ta ett uttryck jag lånat av konstkritikern och redaktören Folke Edvards.
2) Vi vet vad allting kostar men ingentings värde. Oskar Wilde.
3) Verklig kreativitet kan göra ont och väcka aggressioner, när de ställer begrepp på huvudet. Kreativitet är ingen "feel good" verksamhet som många kreativitetskurser är. Se professor Alf Rehn bok Farliga idéer.

Rolf Löfström, arkitekt


Det var en intressant övning och jag hade många värdefulla meningsutbyten med flera av deltagarna. 
Själv anser jag att samarbete kommer in senare i evolutionen och har sitt ursprung i tanken. På den lägre nivån är min uppfattning att mutationer och konkurrens är de drivande principerna. Till dessa ska man naturligtvis lägga samverkan, men då ett inte mentalt samarbete. Därför har jag svårt att se den evolutionskurva Rolf tecknade.
Jag är mycket nöjd med att ha deltagit.

Jo Cronstedt, fd Atlas Copco numera kommunalpolitiker
Tyckte överlag att mötet var spännande och givande på flera plan. Rolf Solheims evolutionsmodell à la Ervin Lazlo var intressant, och jag kunde personligen knyta ihop den med andra som pekar åt samma håll, t.ex. Bruce Lipton (från cellbiologisk synpunkt).
Det var också roligt att träffa Anders Lidén. Jag känner igen mig själv i hans historia och jag vill gärna träffa honom snart igen och se om det finns sammarbetsprojekt både för Kreaprenör, men även privat. Han talade från hjärtat och det är något jag själv vill bidra med tankar kring - "att kommunicera bortom ord".
   Om dagen i övrigt var det spännande att uppleva blandningen av "kreaprenörer" och hur vi försöker närma oss och förstå varandra. Språket är begränsande. Genom att försöka vara så ärlig och inkännande som möjligt, kan man i möten överbrygga där orden inte räcker till. Jag upplever mer och mer i mitt eget liv att vi i vissa möten försöker kringå språket, när båda vet och känner vad man vill ha sagt. Det är självfallet inte så i alla möten, men dessa stunder upprepar sig allt oftare, vilket är spännande.

Johan Wedfelt, KTH och styrelseledamot Kreaprenör
Det var en spännande dag, som gick alldeles för fort. Det känns helt rätt att ha en uppföljning snart. Vi lever i en tid där mycket kommer att hända med utvecklingen på vår planet. Och vi måste alla ta ansvar för att utvecklingen går åt rätt håll. Jag har förstås läst igenom rapport och referat och vill tacka för det arbete som ni gör med Kreaprenör.

Ingrid Nilsson