Tänkvärt för chefer

Är du verkställande direktör och arbetar tvådimensionellt med stöd av styrbegreppen tid och pengar?

Beklagar! Då räknas du med dessa mätbara värden till morgondagens förlorare inom näringsliv och offentlig sektor.

Adderar du däremot en tredje dimension - omätbara Upplevelsevärden - till ditt platta diagram kommer du närmare dagens verklighet - dina kunders verklighet! ”Paketerar” du dessutom det hela i en kub för att öka kvaliteten i de värdeskapande processerna får du fram en fjärde dimension och landar automatiskt på segerpallen.

Ja, managementkonsultföretaget Bottom Lines värdekub, som även inkluderar idé, kultur, gestaltning, gör FÖRLORARE till VINNARE!

Värdekuben är kanske den viktigaste ingrediensen i den oumbärliga receptsamling, som den erfarne managementkonsulten Björn Molin och hans kvalificerade medförfattare ordinerar i TÄNKEBOK för CHEFER.

Skapa gemensamma bilder

Rätt gissat! I paradigmskiftets omvälvande förändring måste chefens fokus vara mycket mer än pengar. Det måste också vara upplevelsevärden, som självfallet genererar mest pengar. Detta kräver i sin tur en ny typ av chef. Och naturligtvis en ny typ av chefsbok, som är testad ur flera perspektiv. Bland annat har den ”värderats” av den yngre generationen – genom den unga civilingenjören Lena Pehrs, 32 år, som är Björn Molins viktigaste bollplank i Bottom Line.

Framförallt poängterar boken att den nya eller nygamla chefen måste ha en karta, som har gemensamma bilder med medarbetarna!

Ja, i dag vimlar det av chefskartor med idealbilder, som tyvärr aldrig fortplantas… De underställda medresenärererna skapar – beroende av grodperspektivet – helt andra bilder i sitt inre än chefen. Chefsstolen och golvet försöker kommunicera med varandra, men de tänker i olika bilder. Och de missförstår varandra och går i otakt!

I multinationella länder, särskilt i väst, med många kulturkrockar är det svårt att skapa ”gemensamma vägvisande bilder”. Här gäller det att försäkra sig extra noga.

I Japan är det överflödigt. Där har chefer och (livstids)anställda en enhetlig syn med gemensamma etiska och kulturella värderingar. Vilket är den japanska succéns första hemlighet. Den andra är att hela samhället är upplevelsegrundat– rent historiskt. Ingen japan – inte ens den fattigaste – dricker bara te. I ställer har japaner alltid genomfört en ceremoni kring tet. Ceremoni är lika med upplevelse, som kräver många (business)tillbehör…

Det nya kunskapspräglade Upplevelsesamhället håller på att få många ”japanska” ingredienser. Det gäller att möta denna nya verklighet. Helst via ”workshop”, där chefen och medarbetarna diskuterar nuläget, önskat läge och hur man når detta optimala läge. Det betyder att alla i företaget involveras och engageras för att delta i processen.

Gå in för Delta-management…

Du kan vara säker på att alla vill delta. Den nya människan är ju uppväxt i televisionens tidevarv och TV är, enligt mediegurun Marshall McLuhan, känslolivets fördjupning. ”TV-barnen” tänder lätt och vill lägga sig i allting.

Denna förvärvade egenskap utnyttjar/kanaliserar den nya chefen hos sina medarbetare. En ledningsfilosofi som Björn Molin döpte till Delta-management efter gåsflockens V-formation – Delta.

Men hos gässen är V-flygningen medfödd medan hos 2000-talets människor är denna ”samflygning” TV-präglad. Tänk på alla TV-bilder, som tänder ungdomar och hela processen mynnar ut i trender, protester, demonstrationer, upplopp, revolt etc. Man följer trendsättaren!

Kompletterande BalansRäkning!

Glöm inte att det är inte bara dina medarbetare som är TV-präglade utan också dina kunder. (T)V-flygning, delta-management, hjälper företaget att färdas mot ”People Business”. Inget företag existerar ju för sin egen skull. Företagen finns uteslutande till för kundernas skull. Det är skillnaden mellan gässens instinktiva delta och företagets nyttodelta.

Därför bör företagets traditionella balansräkning förstärkas med KBR, Kompletterande BalansRäkning, anser Björn Molin & Co. Det är ett bredare värdebegrepp, som kompletterar de ekonomiskt mätbara värdena med upplevelsevärlden, dvs hur människor upplever de värden som verksamheten skapar.

Det finns fem sådan upplevelsevärden: kund-/brukarvärde, medarbetarvärde (Intellectual Capital – IC), strukturvärde, miljövärde och samhällsvärde.
 
Här är dock en brasklapp i högsta grad berättigad. Företag som lägger ut arbete (outsourcing) eller köper tjänster utifrån (från frilansare) kan inte räkna med entusiastiskt deltagande och troget engagemang. I sådana gränslösa miljöer avslöjas affärshemligheter, nya innovationer etc. Här är det för många läckor och ont om lojalitet! Även kompetensen och kvaliteten haltar.

Sikta på långsiktiga värden!

Onekligen kinkiga problem för managementkonsultföretaget Bottom Line att lösa med sina uppdragsgivare. En stor utmaning för både parter i dagens läge.

Särskilt om uppdragsgivaren siktar mot att skapa långsiktiga värden. Det sker enklast med att öka medarbetarnas kunskap och engagemang. Att göra dem extra motiverade och yrkesstolta. Då finns det möjlighet att t ex stenhuggaren uppfattar sig själv inte som stenhuggare utan som katedralbyggare.   Och Bottom Line vill inspirera till den senare attityden 

I varje yrke eller uppgift finns fröet till något ädelt innehåll, som förvandlar meningslöst rutinarbete till meningsfullt hedersuppdrag. Personligen har jag emellertid svårt att tro IT-branschens krassa entreprenörer är intresserade av attityden hos sina underbetalda tillverkare av halvledare i u-länderna. Det tycks vara utan intresse om de uppfattar sig själva som trälare eller som kunskapssamhällets byggare. I varje fall får de lön efter den förstnämnda inställningen.

Däremot anser jag att varje företag och organisation bör konfronteras med Bottom Lines tankar. De bör även testa sin kundkrets, som hittills inte har varit beredd att betala priset för detta mervärde!

Förvandla kunskap till strukturvärde!

Björn Molin & co anser dock att det finns vilja att betala för mervärde om företagen anstränger sig att fokusera mer på immateriella värden och förvandla dem till strukturvärde, dvs. långsiktigt värde.

Märk väl att medarbetarnas kunskap (IC, humankapital) är knappast möjligt att äga. Men om IC transformeras till strukturkapital går det att försvara ägandet. Särskilt om strukturkapitalet sorteras upp i kund- (kundrelationer) och organisationskapital. Med extra tonvikt på det senare, som består av två delar; processkapital (arbetssätt, tekniska lösningar med flera) och innovationskapital (patent, legala rättigheter, affärshemligheter etc.)

När det gäller processkapital bör du tänka på IKEA: s varuhusdesign, logistik, varupaketering. Därtill det spanska klädföretaget Zaras  vertikala logistik, som möjliggör 6-8 byte av sitt sortiment per år och som framgångsrikt konkurrerar med Kinas lågprisvaror. ICA: s bank med hög ränta och kortköp ej att förglömma.

När det gäller innovationskapital är Astras Losec och Coca-Colas hemliga recept paradexempel. Samtidigt måste vi betona att de västerländska patentlagarna kräver en ordenlig revidering. Annars kan följderna bli katastrofala.

Samhällsvärde allt viktigare

Därmed är vi framme vid samhällsvärdet. Det var en välsignelse för samhället att transistorn inte betraktades som uppfinning utan som upptäckt. Därmed slapp den patentstämpeln och var fri och öppen för tillämpning för alla. Vilket utlöste en makalös IT-explosion!  Patenten hade blockerat hela utvecklingen.

I Frankrike infördes nyligen regler att alla börsnoterade företag i sina årsredovisningar måste redogöra för vad de gör på det sociala området, påpekar Bottom Line. Och Björn Molin & co går ännu längre när de uppmanar oss:
 
” Varje företag och organisation borde identifiera den egna verksamhetens samhällsvärde!”

Morgondagens ungdomar kommer att kräva det. Redan dagens ungdomsbarometer visar vikten av att på ett begripligt sätt tydliggöra marknadsekonomin och dess mekanismer.

Rätt uppfattat! Att driva en verksamhet i den nya tidsandan fordrar organisationer som tar hänsyn till alla ovannämnda aspekter. Dessutom till arbetsmiljö och hälsa (den svenska ohälsan kostar cirka 100 miljarder per år).

Om du jobbar efter Bottom Lines Tankebok missar du ingen aspekt. Du granskar ordentligt varje sida av din verksamhet. Du ställer frågor och får svar. Inte minst i aktiviteter som rör arbetsmiljön. En avgörande ”detalj” för den yngre generationen.

Förnya dig i inspirerande K-rum!

Som inspiration för detta har Bottom Line utvecklat ett K-rum – för seminarier kring och arbete med Kultur, Kunskap, Kommunikation och Kreativitet. Förmodligen framtidens konkurrensmedel, som med största säkerhet ifrågasätter dagens etablerade väg, kantad av dåligt genomtänkt outsourcing och förhastad rationalisering.

Du som investerar (!) både tid och pengar i Bottom Lines seminarier i fem etapper (FÖRSTÅ, VILL, KAN, GÖR och LÄR) ökar säkert din konkurrenskraft på marknaden. Om du nu vill fullborda din resa från ”Product Business” till ”People Business”.

Imi Markos
Huvudredaktör Kreaprenör®