Strokerehabilitering med rytm och rörelse

Ronnie Gardiner, här avvporträtterad på "klassiskt" LeoNardo-manér av konstnären Staffan Tolsén.

Med tre magiska ”r”: rytm – rörelse – röst, försöker Sveriges meste trummis Ronnie Gardiner, som bl.a har spelat med Charlie Norman i 27 år, att återskapa kontakten mellan hjärnhalvorna. Musik är ett universellt språk som bryter alla barriärer och förenar människor på ett unikt sätt. Det språket, särskilt i form av jazz, ligger Ronnie Gardiner varmast om hjärtat. Och nu handlar det också om rytmen som välgörande läkekonst.

Rytm är liv. Det är det första vi alla får med oss i moderlivet genom vår mammas hjärtslag. Med hjälp av musikterapin behöver inte rytmen ligga slumrande längre, menar ”Rytmdoktorn” Gardiner som fullkomligt brinner för sin uppgift att hjälpa sina medmänniskor. Det var en djupt tragisk och omtumlande händelse, då hans livskamrat sedan 16 år tillbaka blev mördad i Las Palmas, som kom att helt förändra Ronnies syn på livet. Idag rehabiliterar Ronnie Gardiner strokepatienter till ett bättre liv med hjälp av en egen utarbetad rytmterapi!

Viljan att alltid vända det dåliga till något gott växte sig stark genom den tragiska händelsen 1980,

– Jag gick igenom det djupaste mörkret och beslutade mig för att dränka mig i havet. På vägen dit såg jag emellertid en leende tonårskille. Men när jag upptäckte att han varken hade armar eller ben, blev bilden av honom som till en uppenbarelse och det förändrade hela min syn på livet. Att kunna både musicera och idrotta med fungerande armar och ben hade dittills varit en självklarhet för mig. Då insåg jag plötsligt hur mycket jag hade att vara tacksam över och jag ställde mig istället frågan: Hur ska jag kunna använda mina gåvor för att hjälpa andra människor?

Trummisen blir rytmterapeut

Under tiden som följde stängde Ronnie in sig med penna och papper och gav utrymme åt sina idéer. Ronnie betecknar den här tiden som den mest kreativa perioden i sitt liv.

– En annan ödesfråga var: Hur skulle jag kunna hjälpa människor globalt så att jag kunde överskrida religiösa, politiska och nationella gränser? Snart stod det klart för mig att det skulle ske med hjälp av ett ordlöst språk. Hjärtats slag, rytmen och pulsen är det som vi alla har gemensamt och musiken i sig har en inneboende läkande kraft. Det här blev grunden till min rytmterapi. Men eftersom jag ville gå längre, utarbetade jag även en ljudkod för blinda och ett symbolspråk för döva.

– Min rytmterapi fick mig att tro att just jag kunde tillföra människorna någonting. Och plötsligt förstod jag dessutom att jag verkligen fanns här av en speciell anledning. Med den insikten var det lätt att bli positiv istället för negativ. Det var helt avgörande för mitt fortsatta liv.

– Den mörka händelsen 1980 blev alltså vändpunkten och även utgångspunkten för rytmterapin, för min ”mission”. Idag jobbar jag med hjälp av de tre r:en rytm, rörelse och röst och försöker återskapa en kommunikation mellan hjärnans vänstra och högra halva.

För att kunna vidareutveckla rytmterapin har Ronnie behövt sätta sig in i den medicinska litteraturen. Och han har förstått att terapi-idéerna måste bli godkända av människor som i samhällets ögon är respekterade för sin medicinska kunskap.

– 1984 sökte jag upp 1981 års Nobelpristagare hjärnforskaren Dr. Roger W Sperry och lade fram min teori kring rytmterapin. Jag har även träffat Betty Edwards som har skrivit ”Drawing with the right side of the brain”. Båda gav mig flera timmar och visade ett stort och seriöst intresse, vilket har uppmuntrat mig att gå vidare. Nio år senare, 1993, startar den första rehabiliteringsgruppen efter kontakter med Stockholms läns strokeförening. Året därpå patenteras metoden.

Två showmän träffas på nytt

Ronnie Gardiner i aktion som rytmterapeut tillsammans med sjukgymnasten och showmannen Magnus Lijeroos.

Före detta showdansaren Magnus Liljeroos och Sveriges mest kände trumslagare Ronnie Gardiner träffades på scenen för många år sedan, på Kar de Mumma-revyn och i krogshower, bl a med Lill-Babs. Nu har de slagit sina påsar ihop – om att rehabilitera strokepatienter – Magnus som sjukgymnast och Ronnie fortfarande som trummis.

För att få hjälp att utveckla sin metod tog Ronnie 1997 kontakt med gamle vännen Magnus Liljeroos som nu bor i Mölle och är sjukgymnast i Helsingborg. Två år senare startade den första officiella utbildningen för rytmterapeuter i Stockholm.

Det handlar om rytm, koncentration och koordination och att få patienten att på nytt lära sig de rörelser som fallit bort på grund av hjärnskadan. Teoretiskt kan syftet med behandlingen liknas vid en elektrisk omkoppling i hjärnan: att lära de intilliggande områdena i hjärnan att ge samma impulser som det skadade området inte längre kan ge. Den av Ronnie Gardiner utvecklade metoden har ett unikt notsystem för rörelser och rytmer. Syftet är att stimulera så stora delar av hjärnan som möjligt. Grupper som arbetar efter metoden finns numera spridda över stora delar av landet och resultaten har rönt stor uppmärksamhet i officiella sammanhang. Det har konstaterats dramatiska förbättringar hos patienter som tidigare ansetts som färdigbehandlade. Nu väntar Ronnie och Magnus på en större utvärdering.

Ett stort forskningsprojekt färdigställs under vintern. Det handlar om att visa att terapin verkligen har effekt och att patienternas förbättrade tillstånd inte bara beror på att de rycks med av terapeutens entusiasm. Men det står redan helt klart att metoden är utvecklande. Idag finns redan 24 olika rytmterapeuter i Sverige. Om ett år räknar de med dubbelt så många ledare och att metoden också ska användas vid rehabilitering av andra handikapp, bland annat ADHD, DAMP och demens. Ronnie har också haft kontakt med flera svenska dyslexiforskare och det är egentligen bara en tidsfråga innan han inleder samarbete med dem. I framtidsperspektivet kan Ronnie se rytmterapin över hela ålders- och sjukdomsspektrum. Och även som en metod i förebyggande syfte inom skolan. Till och med på dagis!

Röd-blåa dräkter symboler för hjärnhalvorna

När de håller kurs bär både Ronnie och Magnus röd-blå skjorta. De bär röd handske på den ena handen och blå på den andra och likadant är det med skorna. De olika hjärnhalvorna har alltså fått varsin färg från något vi alla känner väl till, nämligen färgerna från våra traditionella kranar som visar skillnaden mellan varmt och kallt vatten. På så sätt blir det lättare för patienterna att följa rytmkoderna. Den röda färgen symboliserar den högra, känslomässiga hjärnhalvan medan den blå färgen står för den vänstra, rationella hjärnhalvan. OH-bilder visar symboler för hand och fot i sina respektive färger och rörelsescheman. Varje rörelse har också en ljudkod. Symbolen för hand i blå färg innebär att höger hand ska klatscha höger knä och ljudkoden för denna handling är ”daa”. Ronnie och Magnus visar hur det ska gå till.

Över 35.000 personer får i Sverige stroke varje år och tio procent av dem avlider inom tre veckor. Totalt lever mellan 200-300 000 svenskar med sjukdomen. Ronnie arbetar inom Stockholms läns Strokeförening och leder regelbundna kurser två dagar i veckan. Dessutom kuskar han land och rike runt och håller föredrag och kurser främst för vårdpersonal.

– Viljan är första förutsättningen för att det överhuvud ska finnas chans till förändring. Och finns den kan terapin avsevärt förbättra kroppsspråket, koordinationen av motoriken och förmågan till koncentration. Men även det förlorade självförtroendet kommer ofta tillbaka. Samtidigt bryts isoleringen när strokepatienterna träffar människor i samma situation som de själva.

– Det kräver ett enormt arbete, men det är värt mödan. Framstegen föder nämligen en stor glädje hos patienterna. Vi skrattar mycket ihop och bara det är läkedom i sig. Som lärare får jag dessutom tusenfalt tillbaka i form av gruppens totala uppskattning. Men någon pedagog hade Ronnie aldrig tänkt bli. Inte heller någon ledartyp.

En underbar känsla får Ronnie ofta genom arbetet med rytmterapin hos stroke-patienterna. Där blir resultaten så påtagliga och responsen från människorna så nära och så innerlig. Trots blygheten kan han inte låta bli att visa upp både tackbrev och presenter som patienterna kontinuerligt ger honom. Samtidigt är han noga med att förklara:
– Jag vill att folk ska förstå att det inte är jag utan min metod som gör dem friskare. Av den anledningen är det viktigt att jag börjar utbilda fler personer som kan lära ut rytmterapin. Men inte bara det. Mitt mål är dessutom att föra ut rytmterapin över världen. Helst inom de närmsta tio åren. Jag är övertygad om att min terapi går hem överallt och lika väl kan användas av barn som av handikappade, dyslektiker och autister. Ännu har jag inte haft förmånen att arbeta med barn, men det kommer”, tror han.

– Var och en av oss skulle må bra av att använda rytmterapin. Stärkandet av de båda hjärnhalvornas funktioner kan inte göra annat än nytta. På så vis kan vi hitta tillbaka till helheten. Den som vi under livets gång på flera sätt blivit berövade, anser Ronnie.

För Ronnies egen livsväg är innebörden solklar. Han har hittat en genialisk kombination av att vara både musiker och terapeut i en och samma person. Och det stora tacket riktar han till den gränslösa jazzmusiken som sedan treårsåldern har inspirerat honom till att ständigt vara öppen och våga vidga domänerna för fantasin.

Det vore nu intressant att få dina kommentarer. Vi förmedlar gärna en kontakt direkt med Föreningen för Ronnie Gardiner Rytmterapi.


Claes Landin och Gabriella M Tolsén
Redaktörer i kunskapsnätverket Kreaprenör®