Extrasensorisk perception - reflektioner om vår mystiska framtid

Dagens mystiska fysik kräver parapsykologin erkännande! Båda trotsar ju det sunda förnuftet, utmanar kunskapssamhället och ger paradigmskiftet ett nytt ansikte. Arthur Koestler är en av få författare, som korsbefruktade naturvetenskap med humaniora och drog en lans för parapsykologin.

Tror du på utomsinnlig varseblivning, ESP ( = extrasensorisk perception)? Anser du att fenomenet parapsykologi (telepati, klärvoajans och prekognition) hör till det övernaturligas område, som strider mot naturlagarna? Avfärdar du all vetenskap, som inte styrs av jordnära logik (tid, rum, massa, energi, orsak och verkan)? Är verkligen allting inte en bluff, vilket ”Newton-partiets” ingenjörer och det sunda förnuftet inte kan acceptera?

Grattis?! Då underkänner du också hela den moderna fysiken, som startade 1905, när Einstein publicerade sin magiska formel E = mc² (energi är lika med massan gånger kvadraten på ljushastigheten). Och sedan fortsatte på 1920-talet med Heisenberg, chefsarkitekten för kvantteorin, som först nobbades av Einstein med orden ”Gud spelar inte tärning med världen”.

Ett resultat av denna utveckling är att parapsykologins ofattbara fenomen förefallet något mindre absurda. Jämfört med relativitetsteorins och kvantfysikens ofattbara satser! Det hävdas bland annat i boken ”Janus” av Arthur Koestler, vetenskapsmannen, filosofen och författaren, som testamenterade hela sitt arv till parapsykologisk forskning. Vi citerar honom:

”På submikroskopisk nivå är verklighetskriterierna fundamentalt annorlunda än dem vi tillämpar i vår makronivå. Inuti atomen är våra begrepp om rum, tid, materia och orsakssammanhang inte längre giltiga och fysiken förvandlas till metafysik med en stark bismak av mystik.”

Vi kreaprenörer har beslutat att förstärka vårt effektiva perceptionsverktyg CrossSensor med ett nytt segment med tanke på framtidens utveckling. Det nya segmentet heter naturligtvis ESP, dvs. extrasensorisk perceptionen. Vi är övertygade om att utomsinnlig varseblivning blir mycket givande i framtiden. Även inom näringslivet!

Partiklarnas telepatiska kontakt

Koestlers påståenden bevisades 1964 av J. S. Bell, teoretisk fysiker vid CERN-laboratoriet i Schweiz. När två partiklar har växelverkat och sedan rusar iväg i motsats riktning från varandra, kommer en störning av den ena partikeln omedelbart att påverka den andra, oavsett avståndet mellan dem.

Resultaten av Bells experiment är obestridligen riktiga, men tolkningen utgör ett stort problem eftersom den tycks förutsätta ett slags ”telepati” mellan partiklarna ifråga.

Med andra ord, vår rationella logik är beredd att godkänna ”telepatin” i fysiken, dvs. mellan två ogripbara och osynliga ”objekt”. Den avvisar däremot överföringen av tankar eller känslor på det psykiska planet mellan två subjekt, dvs. från en person till en annan.

Trots att parapsykologin under de senaste decennierna har använts sig av databehandlad statistik, noggranna kontroller, geigermätare och annan sofistikerad elektronisk utrustning. Och under samma period har fysiken fortsatt att flirta med ”andar”, förklädda till partiklar, som saknar massa, vikt eller exakt läge i rummet.

Alltså, både parapsykologin och den moderna fysiken trotsar det sunda förnuftet. Och de trotsar också ”naturlagarna”, som tidigare betraktades som okränkbara. Einstein lär ha sagt: ”Det sunda förnuftet är den uppsättning fördomar man har samlat på sig före fyllda arton".

Fysiker vandrar på minfält!

Fysikens förbryllande paradoxer får parapsykologins oförklarliga fenomen att framstå som mindre bisarra. Det ansåg Arthur Koestler före sin död 1983 och han argumenterade så här:

”Om områden på långt avstånd från varandra i universum kan träda i kontakt med varandra genom maskhål i superrymden, är då telepati fortfarande något otänkbart? Analogierna kan vara bedrägliga – men det är uppmuntrande att veta att om parapsykologen är ute på farliga vägar så vandrar fysikern på ett minfält!”

Den stora allmänheten är dock fortfarande inte medveten om detta tillstånd. Den är också omedveten om de revolutionerande konsekvenserna av kvantteorin och den nya kosmologin. Dessa kommer så småningom att förvandla vår världsbild ännu radikalare än ”upptäckten” att jorden inte är platt utan ett ”klot”, som kretsar runt solen.

Men än så länge domineras våra tankebanor av rationella tabun som rum, tid, materia, energi och kausalitet. Och vi känner oss tvungna att förneka existensen av fenomen av ESP-typ. Trots att våra fysiker har under de senaste 95 åren ägnat sig åt att hänsynslöst förkasta tidigare ”naturlagar” och ersätta dem med dunkla tankekonstruktioner.

Ta bara Feynmans diagram i vilket partiklar för ett kort ögonblick rör sig bakåt i tiden (en observation som belönades med Nobelpriset 1965). Eller kvantfysikens kanske mest omtalade paradox ”Schrödingers katt”, som kan visas vara både levande och död på en och samma gång.

För att nu inte tala om de miljarder neutriner (partiklar av kosmiskt ursprung utan fysiska egenskaper), som med ljusets hastighet svärmar omkring och färdas genom jorden. Och genom våra kroppar! Utan att vi märker det!!

”Byggstenar” med två ansikten

Ja, fysiker har förvandlat den klassiska fysikens ”elementära byggstenar” (odelbara atomer) till enheter med dubbla ansikten, vilka under vissa omständigheter beter sig som små hårda stycken materia, men under andra som vågor eller vibrationer fortplantade i ett vakuum.

I de subatomära processerna gäller det bara sannolikheter, inte vissheter. I mikrovärlden ersätts orsakslagarna med sannolikhetslagar.

Enligt en hypotes rusar neutronerna och protonerna omkring inuti atomkärnan med en hastighet på ungefär 65 000 km/sek – en fjärdedel av ljushastigheten.

Många av våra innovationer ( inom rymdteknologin, kärnkraftsproduktionen, den audiovisuella och digitala sfären) bygger i stort sett på dessa teser. Och de som vill komma med ”nyheter” i framtiden måste trampa vidare i detta kunskapsspår.

Tro´t eller ej, men det beryktade kunskapssamhället, det omdiskuterade paradigmskiftet och den kritiserade globaliseringen börjar i denna mystiska mikrovärld och fortsätter i kosmologins makrosfär. Och efter fysikens kartläggning av naturens mystik är det nu dags att kartlägga parapsykologins mystik. Det är forskningens nästa stora steg och inspirerande utmaning.

Det gäller att plugga ordentligt för våra ungdomar om de vill hinna före asiater, som med buddhismen, taoismen och hinduismen i bagaget har lättare att tänka i mystiska banor.

Fysikern Wolfgang Pauli, Nobelpristagare 1945, samarbetade med psykologen C.G. Jung för att få fram en enhetlig världsbild. Tänk på den kloka sammanfattning, som Wolfgang Pauli, uteslutningsprincipens upptäckare, levererade efter att ha tagit emot Nobelpriset i fysik 1945:

”Idag har vi naturvetenskaper, men inte längre någon vetenskapsfilosofi. Sedan elementarkvantat upptäckts har fysiken varit nödd att avstå från sina stolta anspråk på att i princip kunna förstå hela världen. Men denna belägenhet kan innehålla fröet till en vidare utveckling som kommer att korrigera den tidigare ensidiga inriktningen. Dessutom kan den leda fram till en enhetlig världsbild, där naturvetenskapen bara utgör en del av helheten.”

Och numera domineras vår tankevärld av den ökande holistiska tendensen, som grundar sig på insikten att helheten är lika viktig för förståelsen av delarna som delarna är för förståelsen av helheten. Vilket påminner om det gamla kinesiska ordspråket: ” Den som bryter ett grässtrå rubbar universum”.

Samarbete mellan fysiker och psykologer

Följdaktligen var det ingen tillfällighet att det var just Wolfgang Pauli, som inledde ett samarbete med den berömde psykologen C. G. Jung. Och han bidrog aktivt till en schweiziske hjärnskrynklarens omtalade essä ”Synkronitet som princip för icke-kausala sammanhang.”.

Jung myntade termen ”synkronitet” för två eller flera samtidigt inträffade händelser, som meningsfullt men inte kausalt är förbundna med varandra.

Både Pauli och Jung tog på allvar alla icke orsaksbundna företeelser.  Till exempel ett till synes oväntat möte mellan två orelaterade orsakskedjor i en slumpmässig händelse, som framstår som både högst osannolik och ytterst betydelsefull.

Det är ett slags fenomen, som ännu mer mystiskt än telepati och som har förbryllat människan sedan mytologins gryning. Enligt Koestler råkade Jung ofta ut för fenomenet i fråga och han hävdade bestämt att dessa dunkla upplevelser påverkade mycket starkt hans patienter. Jung och Pauli berörde naturligtvis även teorierna om ESP och PK (psykokinesi). Och numera har de många efterföljare.

Allt fler av dagens tänkande elit anser att det finns bevis för en allmän ”dubbelriktad trafik” mellan medvetande och medvetande. Inte nog med det, individer med mental viljekraft kan inte bara inverka på den egna hjärnan utan också påverka andras hjärnor. Och även företeelser och ting.

På senare år har det kommit en flod av teorier, som är avsedda för att överbrygga klyftan mellan fysik och metafysik. Allt flera accepterar slutsatsen ”precis som materia kan omvandlas till fysisk energi så måste också fysik energi kunna omvandlas till psykisk energi och vice versa”.

Ja, homo percipiens börjar så smått använda mer än bara 10 % av hjärnans kapacitet. Kunskapssamhällets stora utmaning är att använda de resterande 90 procenten.

Imi Markos
Huvudredaktör Kreaprenör®